Föreningen HBE

Jag är gift med Susanne, biskop i Göteborgs stift. Vi har två barn och barnbarn. Sedan tonåren är jag engagerad i frågor om mänskliga rättigheter och andra globala rättvisefrågor, t.ex. som aktiv medlem i Amnesty. Hösten 2013 besökte jag för första gången Etiopien. Vi tillbringade några dagar i Addis, där vi fick tillfälle att besöka WSG/HCE, och reste även i de södra och östra delarna av landet. Det var en oförglömlig resa som gjorde att Etiopien tog en plats i mitt hjärta. Jag fick därefter förtroendet att delta i styrelsearbetet i HBE. Hösten 2015 följde jag med HBE:s resa till Etiopien, under Kersti Karlssons ledning. Det var fantastiskt att återse landet och få se ännu mer. Jag fick då även förmånen att lära känna några av WSG:s/Bright Stars och HCE:s medarbetare. Till vardags arbetar jag med affärsjuridik som advokat. Sedan år 2018 är jag ordförande för HBE.

Min första kontakt med WSG var när jag tillsammans med några från Fässbergs församling i Mölndal besökte Etiopien för att inviga en nybyggd kyrka i vår dåvarande vänförsamling i Wuchale. Vi stannade då några dagar i Addis Abeba och besökte WSG i Entoto, och blev mycket imponerade och intresserade av deras verksamhet bland barn och ungdomar. Sedan dess har jag besökt WSG/HCE vid några tillfällen och fått lära känna och följa deras arbete. Till vardags arbetar jag som lärare/forskare/sjukhusfysiker vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset, och bor i Mölndal.

Under mina år som lärare och skolledare vid Thomasgymnasiet i Strängnäs ledde jag fältstudieresor på samhällsprogrammets globala inriktning. Vid ett par av dessa resor besökte vi WSG/ HCE och bodde även på deras gästhem i Addis Abeba. Både eleverna och jag blev djupt berörda av deras engagemang, uthållighet och inte minst kraften i deras arbete. Jag har många minnen, men vill speciellt framhålla en lektion i ledarskap som handlade om att ta på sig ledartröjan för sig själv. Den talade lika mycket till gatubarnen i Addis som de svenska gymnasieeleverna! Att vi reste till Etiopien hänger samman med att jag som volontär ett halvår i början av 70-talet provade på att vara lärare i Nedjo i Wollega-provinsen. Det avgjorde mitt yrkesval. Sedan några år är jag pensionär, bor i Uppsala och är bland annat ledamot i Domkyrkans församlingsråd och den internationella gruppen. Jag är glad och tacksam över att vara styrelsemedlem i HBE och att jag genom det kan dela med mig av det inspirerande arbete som utförs av WSG/ HCE.

Sedan 43 år är jag gift med Barbro och vi har fyra barn och sex barnbarn. Jag är idag kyrkoherde emeritus som hinner arbeta mer för HBE. Min relation till Etiopien började med att jag föddes där. Mina föräldrar verkade som missionärer och så blev det att mina första 10 år levdes där. Som vuxen var det först i slutet av 90-talet som jag på allvar återknöt relationen. Jag fick uppdrag att under några perioder undervisa vid ett teologiskt seminarium. Vid dessa uppdrag fick jag många personliga kontakter och vänner. En av dem ledde till engagemang i ett projekt som arbetade med kvinnor i hotellprostitution i Soddo i södra Etiopien. En annan personlig relation ledde till en givande vänförsamlingsrelation. Mina kontakter har också medfört att jag lett ett antal gruppresor. Att arbeta för HBE är en spännande utmaning, där jag tror att min erfarenhet och kunskap kan få vara med och bidra i ett väl genomtänkt och genomfört arbete för de allra mest utsatta

Jag har arbetat som lärare på Solviks folkhögskola utanför Skellefteå största delen av mitt liv. Från 1987 – 1991 och 2005 till januari 2010 var jag i Etiopien. Först som rådgivare i Lutherhjälpens fadderbarnsprogram och rektor för Nakamte Christian Education College i Wollega i västra Etiopien. Den andra perioden som kontaktperson för Svenska kyrkan och EFS gentemot våra partners i Etiopien, bland annat gatubarnsarbete i Addis Abeba, Win Souls for God/Bright Star och Hope for Children in Ethiopia. Jag har kunnat följa deras arbete på nära håll och inspireras av dessa ungdomars frimodighet. De har nu hållit på i mer är 25 år och arbetar oförtrutet vidare. Nu är många av de tidigare gatubarnen med och driver arbetet. Att nu sitta i styrelsen för Hopp för Barn i Etiopien ser jag som ett gott sätt att fortsätta med mitt engagemang för Etiopien.

Åren som ung familj i Etiopien 1979 – 1988 var viktiga och har följts av uppgifter med direkt och indirekt koppling till Etiopien. Min uppgift i Etiopien var att arbeta som ekonom och ekonomichef i Mekane Yesus kyrkan i Västra Oromia och i Addis Ababa. Flera av de personer som senare grundade WSG och HCE var på 1980-talet vår sons lekkamrater och fotbollskompisar i Addis Ababa. Jag är utbildad ekonom, och arbetade efter hemkomsten från Etiopien i revisionsbranschen och i folkhögskolevärlden. Sedan 2002 har jag arbetat i olika chefsroller i Svenska kyrkans internationella arbete, framförallt med bistånd, ekumenik och kyrkorelationer i Afrika och Mellanöstern. Utvecklingen på Afrikas Horn och framförallt i Etiopien och Eritrea har alltid legat mig varmt om hjärtat. De senaste åren fram till min pension i mars 2020 har jag varit senior rådgivare i Svenska kyrkans ekumeniska globala program, i första hand med Lutherska Världsförbundet och Kyrkornas Världsråd. Sedan 2014 har jag även handlagt frågor om kvalité och ansvar i det internationella arbetet när det gäller korruption, maktmissbruk och sexuella trakasserier. Jag är gift med Maria. Vi bor i Uppsala, har fyra barn och många underbara barnbarn.

Sedan tonåren har jag intresserat mig för internationella frågor och rättvisearbete. Jag blev inspirerad både av engagerade lärare och vänner. Då var det mestadels Sydafrika som var en aktuell fråga, men efter murens fall fick jag möjlighet att följa med på två resor till barnhem i Rumänien. Min konfirmationspräst har också varit en stor förebild med det stora hjärta och mod han hade. Jag var i Etiopien första gången med mitt dåvarande arbete 2006. Då fick vi möjlighet att besöka WSG/HCE och se deras arbete. Sedan åkte vi tillbaka 2008 och efter det engagerade jag mig i HBE. 2009 blev jag invald i styrelsen och var även ordförande några år. Jag avgick 2018 och är nu glad och tacksam för att vara tillbaka i styrelsen från 2024. Under åren har det blivit ett antal kortare resor till Etiopien och med teknikens hjälp är det enkelt att hålla kontakten för att följa arbetet och med de som jag nu räknar som kära vänner. Till vardags är jag kyrkoherde i Svedala församling. Jag bor utanför Malmö med min man Andreas. Vi har två vuxna barn

Jag har haft möjligheten att åka till Etiopien flera gånger under 90- och 00-talet pga att min man och mina svärföräldrar arbetat där. Jag har trivts så bra i Etiopien och hade gärna arbetat där också, jag är lärare i Matte och NO, men pga kronisk sjukdom med mycket smärta har det inte blivit så. Jag är drygt 50 år och är sjukpensionär sedan många år. Jag bor med min man Kristoffer i Tumba utanför Stockholm och vi har tre vuxna barn. Sedan våren 2022 har jag fått förtroendet att vara administratör för HBE:s sociala medier, senare även för hemsidan. 2024 valdes jag in som suppleant i styrelsen. Jag har svårt att vara med på fysiska möten och att resa, men via nätet kan jag vara med, engagera mig och utföra mina uppdrag, även liggande i sängen. Det känns så kul och meningsfullt att ha ett eget uppdrag kopplat till Etiopien och att få bidra till det fantastiska arbete som WSG/BS och HCE gör.

Jag har arbetat med revision i olika former i snart 20 år, både som extern revisor och i dagsläget som intern revisor, och i en stor variation av organisationer, från stora industribolag till finansiella bolag, stiftelser och föreningar. Jag är baserad i Göteborg. Att få möjligheten att, på ideell basis, hjälpa HBE som lekmannarevisor är ett roligt privilegium. En lekmannarevisor är en person som har till uppgift att granska om förenings verksamhet sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. En lekmannarevisor ska även granska om bolagets interna kontroll är tillräcklig. Varje år så avger jag en revisionsberättelse där jag uttalar mig om just detta. Det är av stor vikt att jag är oberoende, inte är jävig samt att jag inte står i beroendeställning till styrelsen. Detta säkerställer jag genom att inte ha någon annan relation med föreningen eller dess styrelse än att jag är just lekmannarevisor. Jag får heller ingen ersättning för mitt arbete.

Är uppvuxen i Karlskrona i Blekinge där jag också i tonåren kom med i EFS. Började min yrkesverksamma tid på LM Ericson i Karlskrona på Ekonomi- och löneavdelningen. Från sommaren 1977 började jag min anställning på EFS som personalkamrer. Där jobbade jag med löner, försäkringar och övriga personalfrågor för både centralt anställd personal och missionärer. Har där i min tjänst besökt både Etiopien och Tanzania vid flertal tillfällen bl a i samband med missionärsretreater. Denna tjänst hade jag fram till pensionen för ca 5 år sedan. Har därefter vikarierat något år som kyrkokamrer i Rasbo pastorat. Har också under många år skött löner och bokföring för Soldathemmet på Ärna fram till våren 2022. Bor i Uppsala sedan 1985 då EFS kansli flyttade hit. Medlem i EFS i Lötenkyrkan och sitter i dess styrelse samt i församlingsrådet, är också sedan mer än 10 år tillbaka sekreterare i min bostadsrättsförening med 17 hus och 396 lägenheter.